Jag såg dig första gången på skolgården, vi mötte våra blickar. Båda insåg då att vi var gjorda för varandra. Nästa dag träffades vi, inget kunde bli bättre, inget kunde göra denna dag dålig! Jag var hel, för en gångs skull. Vädret var fint och det var kärlek i luften.

Vi satt utomhus och diskuterade om livet och vi kom allt bara närmre varandra. För första gången så kände jag kärlek i mitt brustna, misär fyllda liv. Jag var glad för en gångs skull. Det var du som gjorde att jag orkade gå upp varje morgon, hade fjärilar i magen för första gången, underbart. För dig skulle jag gå igenom eld och trampa på spik-mattor för att ge dig hjälp om så krävdes. Du är mitt liv, min kärlek, min bästa vän, och vad som en händer så ska jag aldrig släppa dig, precis så kände hon och jag.

Senare på kvällen så drog vi på fest, vi var glada och fulla för kärlekens skull. När vi anländer till festen så stirrar alla på henne, inte mig, utan henne. Hon var fin, vacker, söt och helt underbar. Jag var den där personen som ingen la märke till, hon var centrum i detta universum. Efter cirka 3 timmar efter vi kom så fann hon en kille på terrassen som hon fann intresse i. Jag försökte få henne att prata med mig genom att ropa hennes namn samt gå fram och kyssa henne på kinden och säga, Hej gumman. Fick ingen direkt respons från henne. Det var då jag förstod att jag hade tappat henne, mitt livs kärlek, min tjej.

Jag vart utbytt på cirka fyra timmar. Allt var en lögn, kärlek är en lögn. Jag tror nu mera inte på kärlek efter denna hemska händelse. Hur mörk kan en människa vara för att göra detta? Det fanns tusen frågor jag frågade mig själv men fann inga svar.

Ibland så frågar jag mig själv. Vad gjorde jag för fel?

[PS. Detta är inget som har hänt mig, kändes skönt att skriva något annorlunda.]